1848-12-05 – 1937-07-05, gift med
Alma Helena Evelina Aarflot, f. Edlund.
1862-10-06 – 1938-01-11
7 barn:
Martin Gregorius Aarflot (1885-1967) – 6 barn
Anna Helena Evelina Aarflot (1886-1960)
Astrid Alfhild Maria Aarflot (1891-1891)
Helmer Andreas Aarflot (1892-1966) – 3 barn
Torolf Isidor Aarflot (1893-1971)
Ragnar Johannes Aarflot (1896-1963) – 1 fosterbarn
Borghild Andrea Helena Aarflot (1898-1899)
Bakgrund
Andreas Gregoriusson Aarflot växte upp på bondgården Aarflot i Ørsta kommun i Norge. Gården ligger vid Åmdalselva cirka 4 km sydost om Ørsta samhälle. Ålesund är närmaste större huvudort.
Enligt Ørstaboken av Ivar Myklebust kommer namnet Aarflot från år, genitiv av å, älv, och ett gammalt ord flot — där älven flyter stilla.
I dagligt tal kallades gården för Støylen. Aarflot nämns för första gången som ödegård i skattelistorna från 1610 med skatteplikten 1 pd. fisk. Enligt Myklebust tyder det på att gården har varit en sætrestøyl, en säter. Gården hade fiskerättigheter i nedre delen av Åmdalselva, området var från Åmotet till Gamle Stølebro, och där bedrev man laxfiske. Innan 1610 kan gården ha legat öde en längre period efter digerdödens härjningar på 1300-talet.
I skattematrikkelen från 1647, som finns på norska digitalarkivet, benämns gården (”stedet”) i registret för Årfloten, Ørsta. På uppslaget benämns den Aarflott och brukaren heter Jetmund.
Andreas föräldrar var Gregorius Sjurson Åm (1814-1880) och Anne Marta Arnesdotter Vatne (1811-1891). Enligt äldre norsk namngivning fick man (precis som i Sverige) efternamnet från sin fars förnamn med ändelsen ”son” eller ”dotter”. Andreas Gregoriusson är t.ex. Gregorius son. Till det la man ofta till ett tredje namn, vanligtvis ett gårdsnamn, därav ”Andreas Gregoriusson Aarflot”. Mot slutet av 1800-talet övergick man till att ha ett fast efternamn som gick i arv. Först 1925 blev detta lagstadgat i Norge. När Andreas Gregoriusson Aarflot flyttade till Sverige 1876 blev Aarflot hans fasta efternamn.
Andreas föräldrar Gregorius och Anne Marta var först brukare på gården Indre Åm. Gården ligger ca en kilometer öster om Aarflot, på andra sidan Åmdalselva. Innan Gregorius var det hans far Sjur Knutson Åm (1773-1822) som var brukare där. Gården har gått i arv från far till son åtminstone sen mitten av 1600-talet.
Det första belägget för vår släkt på gården Aarflot är från 1779, då Sjur Knutssons syster Eli Knutsdotter Åm (1757-1844) och hennes man Knut Solmundson Ose tar över som brukare. Deras dotter Eline Dorte Knutsdotter och hennes man Eiliv Pedersen tar vid 1807. År 1842 byter man gård! Eline och Eiliv flyttar till Indre Åm samtidigt som Gregorius och Anne Marta flyttar till Aarflot.
I ”Ættebok for Ørsta” ser man att många personer från olika släkter har bott på gården Aarflot och dess tre parter genom tiderna. En del av dessa har tagit efternamnet efter gården, t.ex. norske biskopen Andreas Aarflot, boktryckaren Sivert Knudsen Aarflot och den kända psalmdiktaren Berte Kanutte Aarflot. De är troligen inte släkt med oss, i alla fall inte på nära håll.
Gregorius och Anne Marta fick sju söner. Äldste sonen Sjur (1835-1884) blev jordbrukare på gården Mo. Arne Aarflot (1838-1908) tog 1871 över på Aarflot (Støylen). Arne är född på gården Aamb, enligt kyrkoboken. Ola (f. 1842) blev målarmästare i Ålesund. 1872 frånskiljs en tredje part av Aarflot, kallad Leite, där brodern Elias Gregoriusson Aarflot (1845-1928) blir brukare. Den förste Andreas (1847-1847) dog som spädbarn. Andreas Gregoriusson Aarflot blev silversmed i Sverige. Yngste sonen Johannes (1852-1879) blev fiskare och stenarbetare. Han blev bara 27 år.
Levnadshistoria
Andreas Aarflot föddes 1848 i Ørsta och växte upp på gården Aarflot. Han gick i folkskola i Volda. Som ung flyttade han till gården Ekset där han arbetade på boktryckeriet hos Mauritz Rasmussen Årflot. ”Hos Mauritz stannade jag i 1½ år”, som det står i en anteckning i Örstaboken som Sten och Ingrid fick på sin bröllopsdag av Mollan. Mauritz var sonson till den kände Sivert Aarflot som startade tryckeriet ”Aarflots prenteverk” år 1809, som ett av Norges första (de är troligen inte släkt med oss). I norska folkräkningen för 1865 anges det att Andreas, då 18 år, bor på Ekset med benämningen ”tjenestekarl”. Ekset är en större gård som ligger ca 10km väster om Aarflotgården vid Voldsfjorden. Tryckeriet finns här fortfarande bevarat på ”Sivert Aarflot-museet”.
År 1869 kom Andreas (21 år) till sin hemorts större stad, Ålesund, där han gick i lära hos guldsmeden Chr. Rödset under fyra år. Samtidigt gick han på Ålesunds tekniska skolas aftonkurser där han studerade konstruktions- och frihandsteckning. År 1873 fick han stipendium för vidareutbildning utomlands.
Studieresan (gesällresan) gick först till Köpenhamn, där han fick anställning hos en juvelerare. Han stannade där i två år. Från Köpenhamn fortsatte Andreas till Berlin där han arbetade i ett halvår. Hans stora intresse var Gewerbemuseum med den italienska konstnären Benvenuto Cellinis silverarbeten. Efter Berlin reste han till Wien där han fick anställning hos hovjuveleraren Klinkosch och arbetade där i tio månader som silverarbetare och ciselör. Han arbetade också ett par månader i München. Det var vanligt under den här tiden att hantverkare gjorde sin gesällvandring till Tyskland som var en ledande nation inom silverhantering.
Andreas G. Aarflot återvände sedan till Köpenhamn för att därifrån via brev söka anställning i Norge. Men då han inte lyckades med det så skrev han istället till Stockholm och där hade han bättre tur. År 1876 fick han anställning som silver- och korpusarbetare på hovjuvelerarfirman Gustaf Möllenborg, där han blev verkmästare 1879.
Under Aarflots tid utförde Möllenborgs arbeten för kronprinsparet Gustaf och Victoria och även för Oscar II:s hov. Aarflot fick bland annat renovera och reparera konstföremål på slottet. När han skulle reparera tronstolen inför kejsar Wilhelm II:s besök blev han helt sonika inlåst i silversalen bland alla dyrbarheter. Vid kungliga dödsfall fick Aarflot utföra likkistplåtarna samt anbringa dem på kistorna.
En stor lagerkrans i silver, ca 1m hög och med 10 kilos vikt, utfördes till Gustav II Adolfs 300-årsfest 1894. Den hänger nu (1949) i Riddarholmskyrkan. En Nautiluspokal i guld och silver med pärlor och ädelstenar gjordes till 1897 års industriutställning i Stockholm. Den skänktes 1904 av firma Möllenborg till Nationalmuseum.
När Möllenborgs firma upphörde 1927 hade Aarflot varit anställd där i mer än 50 år. Firmans verkstad donerades till Nordiska museet och finns nu med nästan all sin utrustning i Guldsmedshuset på Skansen.
En stor silverpjäs som Aarflot arbetat med såldes 1998 på auktionsfirman Sotherbys, London för 162.000 USD. Beskrivningen från Sotherbys katalog lyder:
”A Podolian ox (Grey Steppe) horn with Swedish silver mounts, Gustav Mollenborg, Stockholm, 1897. The horn was mounted under the direction of Andreas Aarflot (1848-1937), after designs by Otto Valdemar Strandman.” – ”Aarflot, master of Mollenborg’s, the court jewellers, was chosen early in his career to undertake work for the Swedish Royal family.”
Andreas G. Aarflots släkt bakåt i tiden
Andreas Gregoriusson Aarflots föräldrar var Gregorius Sjurson Åm (1814-1880) och Anne Marta Arnesdotter (1811-1892). Farfar och farmor var Sjur Knutsson Åm (1773-1822) och Arina Gregoriusdotter Åm (1773-1826). På Sjur Knutsson sida går har gården Åm gått i arv från far till son ända tillbaka till (åtminstone) Jon Pederson Åm (1646-1701). Först med Andreas far bröts trenden — han flyttade till gården Aarflot. Släktträdet i www.geni.com på Sjur Knutsson-grenen går ända tillbaka till Endre Eriksson (c.1580-c.1629). På Arina Gregoriusdotters sida går det också långt bakåt, till Olav Steinarson Hovdenakk (1585-1668). Däremellan är släktträdet vitt förgrenat.
På Andreas mors sida är det svårt att komma vidare. Det finns motstridiga uppgifter om henne. I folkräkningen för 1865 anges Ane Marta Arnesdatters födelseår till 1810, i folkräkningen för 1875 däremot 1811, och i kyrkobokföringens dödbok anges födelseåret till 1812. Hennes namn stavas olika, Ane Marta eller Anne Marta.
Gregorius och Anne Martas giftermål finns i kyrkoboken. De gifte sig 15/6 1834, Gregorius uppges då vara 20¼ år och Ane Marta 23¼ år. Det innebär att hon föddes på vårvintern 1811. Brudparets fäder står i kyrkoboken, men tyvärr inte deras mödrar. Anne Martas far är Arne Siursen Watne, men modern okänd.
Anne Martas födelse borde stå noterad i dopboken. Tyvärr är handstilen nästan oläslig. Det går att utläsa barnens namn men knappt något annat. Anne Marta var tydligen ett vanligt namn, under 1811 finns det tre stycken kandidater. Det går inte att tyda föräldrarna namn på någon av de tre, så där kommer man inte längre.
När jag söker på Arne Siursen i registren blir det bara en träff. I folkräkningen för 1801 finns en Arne Siursen Rebbestad, 20 år. Han är alltså född ca 1781. Han bor med sin styvfar husbonden Jon Pedersen och hans fru. Arnes biologiska föräldrar är okända.
Viking i släkten?
På www.geni.com finns det upplagt länkar till åtminstone 800-talet i Norge. Länkar längre bak än det man hittar i kyrkoböckerna får väl anses som osäkra, men med ett stort mått av fantasi kan man gå 26 generationer bakåt från Arina Gregoriusdotter Åm till Berðlukári ”Berdla-Kåre” Vemundsson (810-835). Han var bosatt på Berle på Bremangerlandet i Sogn og Fjordane. Berdla-Kåre ska ha varit en bärsärk som hade deltagit i flera vikingatåg och en tid varit underställd självaste Harald Hårfagre.
Firma Gustaf Möllenborg
Gustaf Möllenborg (1796-1851) blev mästare 1823 och ledde en stor verkstad till 1850, då den övertogs av Louis Constantin Féron (1828-1890). Verkstan som låg på Drottninggatan 14 fick en mycket dominerande ställning inte bara i Stockholm utan i hela landet. 1844 hade han 46 arbetare i sin verkstad medan andra mästare hade i genomsnitt tre till fyra. Han hade en imponerande produktion. 1847 stämplade firman 790 kilo silver medan de två närmaste konkurrenterna stod för cirka 160 kilo var.
Han hade en exklusiv hantverksmässig produktion för kungahuset och andra förnäma beställare, men gjorde också relativt prisbilligt silver och tog upp nya strömningar. Möllenborgs anskaffade tekniska nyheter i produktionen som blev mer industrialiserad under slutet av 1800-talet. Firman importerade silver- och guldvaror som halvfabrikat från Tyskland, som sedan kompletterades med Möllenbergs firmastämpel.
Efter L.C. Férons död 1890 övertogs firman av hans son Carl Féron och A.R. Lindgren. Konkurrensen från andra firmor ökade och Möllenborgs var inte längre lika dominerande i Stockholm. När firman upphörde 1927 överlämnades verkstadens inventarier till Nordiska museet och finns nu utställda i Skansens guldsmedja.
Huset på Drottninggatan 14 finns inte kvar idag. Kontorshuset som står här nu byggdes 1928-29 som ett av Stockholms första funkishus. Konsumbutiken som fanns i huset var under en tid Stockholms största snabbköp.
Adresser i Stockholm
Andreas G. Aarflot flyttade till Stockholm 1876. Man kan se hans olika bostadsadresser i Rotemansarkivet och Stockholms adresskalender 1884-1925. Första noteringen är från 1879 då guldarbetare A. G. Aarflot bodde på Hötorget 10. Han var då ogift. 1880 bor han på Drottninggatan 82. 1881 finns en uppgift om Alma Evelina Helena Edlund, mamsell, boende i Klara församling. Kring de här åren har de antagligen träffats för enligt Adolf Fredriks församlings kyrkobok gifter sig Andreas Aarflot, verkmästare och Alma Helena Evelina Edlund den 17/5 1884.
Sonen Martin Gregorius föds i mars 1885 och dottern Anna i juli 1886.
År 1887 bor de på Upplandsgatan 27, 1890 Observatoriegatan 10, 1891 Upplandsgatan 24. Från 1888 har Andreas en porslinshandel, en minuthandel, med bod på Observatoriegatan 10. Från 1892 har han också en sybehörs- och kortvaruaffär. Troligtvis var det Alma eller någon anställd som skötte affären. I folkräkningen för 1890 är Andreas fortfarande listad som ”Norsk undersåte”. Almas syster Hildur och mor Helena bor i hushållet. Hildur benämns ”handlerska” och hjälper antagligen till i affären.
Helmer föds 1892, Torolf -93, Ragnar -96 och Borghild som bara blir ett halvår gammal föds -98.
Från 1897 bor Aarflot med familj på Karlavägen 27 i hörnet av Karlavägen och Grevturegatan. Det är nuvarande Karlavägen 57. Gatan numrerades om i början av 1900-talet. Karlavägen började på den här tiden vid Humlegårdens nordvästra hörn. Längre norrut övergick gatan till i stort sett landsväg.
I folkräkningen för 1900 är nu Andreas ”Svensk undersåte”. Helena och Hildur bor inte kvar i hushållet.
År 1909 är adressen Tomtebogatan 17. Området var då nybyggt, här låg tidigare Rörstrands fabriker. Nu har de också skaffat telefon, nummer ”Norr 7740”. Alma har en sybehörsaffär i gatuplanet på samma adress.
År 1913 är dottern Anna Aarflot också noterad som boende på adressen med titeln folkskolelärare. År 1916 arbetar Anna på Adolf Fredriks folkskola. Från 1918 är hon anställd på Kungsholms folkskola. Martin har däremot flyttat till Hantverkargatan 76 och arbetar som ingenjör på Stockholms gas- och elektricitetsverk, 1916 och 1917.
År 1921 öppnar de ytterligare en sybehörsaffär på Tomtebogatan 16, mitt emot bostaden. 1927 slutar Andreas som verkmästare när Möllenborgs upphör och övergår antagligen till att arbeta mera med egna firman. År 1931 har Firma AG Aarflot enligt telefonkatalogen en sybehörsaffär på Birger Jarlsgatan 112, med en nyöppnad filial på Torsgatan 65.